obs
Det var ett tag sen jag skrev nåot här, men jag har varit utan internet igen..
Hästarna blev vaccinerade i tisdags så det har tagit det lite lungt denna vecka. Alla utom 4 ( som inte blev vaccinerade) fick ha två dagar helt ledigt, bara skrittmaskin och hage.
En av de fyra jag har ridit var Ragnar, kallas för Range av mig och Sam. Han är en vallack som är här på utbildning, riktigt trevlig liten häst som gör det man vill. Det uppskattas :)
Jag longerade/red också på Grand Prix under dessa dagar.
I förrgår tog vi en skrittrunda i det varma vädret på några hästarna som blivit vaccinerade, med en handhäst. Jag red på Baikal, med Sergent Pepper som handhäst. Sergent Pepper är en dressyrhäst som bara varit här ett par veckor. Han hade aldrig varit ute förut utan bara blivit riden på bana/ridhus. Men han följde snällt med.
Sam red Grand Cannyon med Sean som handhäst, och Julia på Leo med Ludwig som handhäst.
Vi red ner till den lilla sjön som är mindre än Sundstatjärn, och badade med dom. Sergent Pepper hade aldrig sett vatten förut men han tvekade bara en sekund, för när alla andra hästarna gick i ville han också.
I vattnet vevar alla hästarna med frambenen så vi´alla blir helt nerstänkta. Sergent Pepper prövade att lägga sig ner i vattnet men reste på sig väldigt fort igen, när han upptäckte att det var blött.
Sen tog vi en tur med hingstarna, Julia på Feenzauber, Sam på Schorsch och jag på Diamond Son en fyraårig dressyrhingst. Som heller aldrig har blivit riden utomhus. Han är väldigt stor men snäll, fux med fyra höga vita strumpor och bläs. Jag ska fixa ett kort på honom. Han är fin.
Ivarje fall så är han stencool och med sin gigantiska skritt tog vi täten. Han stannade ett par gånger så vi behövde draghjälp av Feenzauber för att komma förbi skällande hundar och en bil med plast över. Men han gjorde ingenting, bara stannade och tittade.
Vi tog samma tur med dessa som de första, alltså ner till den lilla sjön/tjärn. Feenzauber och Schorsch plaskade vant ner i vattnet, men Diamond Son la i handbromsen och ville inte röra sig en milimeter. Vi försökte med draghjälp men han ville verkligen inte ner i vatnnet. Han var inte stressad, eller rädd han bara ville inte. Han visste väl inte vad det va, så ganska smart kanske. Jag hoppade av och försökte gå med honom ner i vattnet. Men Nej, sa han. Så Julia hoppade av Feenzauber och försökte få honom att röra sig. Hon petade på honom med en pinne men nope, sa Diamond Son. Efter kanske tjugo min så lyckades vi få honom att sätta en fot i vattent. Sen stog han i vattnet och ville inte röra sig. Vi fick honom att ta ett par steg och då tyckte Julia att jag kunde hoppa upp igen och försöka. Så jag klättrade upp på honom igen och tog draghjälp av Schorsch ner i vattnet, och den här gången följde han med ner i vattnet!
Då komer paniken, och istället för att springa upp på land igen börjar han bocka/hoppa/galoppa utåt i sjön. Jag försöker vända till vänster men han lyssnar inte, försöker vända till höger men inget händer han bara fortsätter utåt utan att det går att få kontakt med honom. Här ute är det djupt så han når inte botten och han hamnar med nosen under vattnet ett par gånger, hela han är under vattnet, utom hans nacke, öron och ögon. Med Sadel och hela köret, så jag glider av på sidan och hoppas på att han kommer på hur man gör när man simmar. Samt försöker få honom att vända in mot land och de andra hästarna. Som tur är upptäcker den stackars dressyrhästen att han faktiskt kan simma så vi simmar tillsammans in mot land igen när han når bottenigen ca 30 m från land kravlar jag mig upp på honom igen, för jhag var rädd att han skulle ta fart upp på land och springa runt bland de andra hingstara. Men icke, istället går han sakta men säkert upp mot land i lugn skritt.
Medan hingstarna på land, tror att det är ett sjöodjur som kommer emot dom. Väl uppe på land är han lika chillad som vanligt och vi skrittar hem igen. Genomblöta, men still alive!
Diamond Son går numera under namnet SeaMonster....
Jag simmat med en fyraårig dressyrhingst, första gången han var utomhus i en sjö i Tyskland.
Igår red vi ut med några av hästarna också, dock inte till sjön, men jag red på Sergent Pepper och Diamond Son. De skötte sig fint. Julia, Philipp och Sam var också med så vi gjorde två rundor i den 30gradiga värmen. För varmt för fort, för tre dagar sen var det 12 grader och spöregn nu är det 30 grader och sol.
Idagär min lediga dag och så kommer den andra svenska tjejen :) Härligt!
Jag tror vi ska åka in till Aalen ikväll och kolla fotbollen mellan Tyskland och Danmark. Men jag vet inte riktigt vilka jag ska heja på nu när Sverige åkt ut. Tyskarna är galna när det gäller fotboll. Det är människor överallt tvapparater utomhus och inomhus överallt hela staden.
xoxo
Diamond Son, numera kallad Sjöodjuret!
Hästarna blev vaccinerade i tisdags så det har tagit det lite lungt denna vecka. Alla utom 4 ( som inte blev vaccinerade) fick ha två dagar helt ledigt, bara skrittmaskin och hage.
En av de fyra jag har ridit var Ragnar, kallas för Range av mig och Sam. Han är en vallack som är här på utbildning, riktigt trevlig liten häst som gör det man vill. Det uppskattas :)
Jag longerade/red också på Grand Prix under dessa dagar.
I förrgår tog vi en skrittrunda i det varma vädret på några hästarna som blivit vaccinerade, med en handhäst. Jag red på Baikal, med Sergent Pepper som handhäst. Sergent Pepper är en dressyrhäst som bara varit här ett par veckor. Han hade aldrig varit ute förut utan bara blivit riden på bana/ridhus. Men han följde snällt med.
Sam red Grand Cannyon med Sean som handhäst, och Julia på Leo med Ludwig som handhäst.
Vi red ner till den lilla sjön som är mindre än Sundstatjärn, och badade med dom. Sergent Pepper hade aldrig sett vatten förut men han tvekade bara en sekund, för när alla andra hästarna gick i ville han också.
I vattnet vevar alla hästarna med frambenen så vi´alla blir helt nerstänkta. Sergent Pepper prövade att lägga sig ner i vattnet men reste på sig väldigt fort igen, när han upptäckte att det var blött.
Sen tog vi en tur med hingstarna, Julia på Feenzauber, Sam på Schorsch och jag på Diamond Son en fyraårig dressyrhingst. Som heller aldrig har blivit riden utomhus. Han är väldigt stor men snäll, fux med fyra höga vita strumpor och bläs. Jag ska fixa ett kort på honom. Han är fin.
Ivarje fall så är han stencool och med sin gigantiska skritt tog vi täten. Han stannade ett par gånger så vi behövde draghjälp av Feenzauber för att komma förbi skällande hundar och en bil med plast över. Men han gjorde ingenting, bara stannade och tittade.
Vi tog samma tur med dessa som de första, alltså ner till den lilla sjön/tjärn. Feenzauber och Schorsch plaskade vant ner i vattnet, men Diamond Son la i handbromsen och ville inte röra sig en milimeter. Vi försökte med draghjälp men han ville verkligen inte ner i vatnnet. Han var inte stressad, eller rädd han bara ville inte. Han visste väl inte vad det va, så ganska smart kanske. Jag hoppade av och försökte gå med honom ner i vattnet. Men Nej, sa han. Så Julia hoppade av Feenzauber och försökte få honom att röra sig. Hon petade på honom med en pinne men nope, sa Diamond Son. Efter kanske tjugo min så lyckades vi få honom att sätta en fot i vattent. Sen stog han i vattnet och ville inte röra sig. Vi fick honom att ta ett par steg och då tyckte Julia att jag kunde hoppa upp igen och försöka. Så jag klättrade upp på honom igen och tog draghjälp av Schorsch ner i vattnet, och den här gången följde han med ner i vattnet!
Då komer paniken, och istället för att springa upp på land igen börjar han bocka/hoppa/galoppa utåt i sjön. Jag försöker vända till vänster men han lyssnar inte, försöker vända till höger men inget händer han bara fortsätter utåt utan att det går att få kontakt med honom. Här ute är det djupt så han når inte botten och han hamnar med nosen under vattnet ett par gånger, hela han är under vattnet, utom hans nacke, öron och ögon. Med Sadel och hela köret, så jag glider av på sidan och hoppas på att han kommer på hur man gör när man simmar. Samt försöker få honom att vända in mot land och de andra hästarna. Som tur är upptäcker den stackars dressyrhästen att han faktiskt kan simma så vi simmar tillsammans in mot land igen när han når bottenigen ca 30 m från land kravlar jag mig upp på honom igen, för jhag var rädd att han skulle ta fart upp på land och springa runt bland de andra hingstara. Men icke, istället går han sakta men säkert upp mot land i lugn skritt.
Medan hingstarna på land, tror att det är ett sjöodjur som kommer emot dom. Väl uppe på land är han lika chillad som vanligt och vi skrittar hem igen. Genomblöta, men still alive!
Diamond Son går numera under namnet SeaMonster....
Jag simmat med en fyraårig dressyrhingst, första gången han var utomhus i en sjö i Tyskland.
Igår red vi ut med några av hästarna också, dock inte till sjön, men jag red på Sergent Pepper och Diamond Son. De skötte sig fint. Julia, Philipp och Sam var också med så vi gjorde två rundor i den 30gradiga värmen. För varmt för fort, för tre dagar sen var det 12 grader och spöregn nu är det 30 grader och sol.
Idagär min lediga dag och så kommer den andra svenska tjejen :) Härligt!
Jag tror vi ska åka in till Aalen ikväll och kolla fotbollen mellan Tyskland och Danmark. Men jag vet inte riktigt vilka jag ska heja på nu när Sverige åkt ut. Tyskarna är galna när det gäller fotboll. Det är människor överallt tvapparater utomhus och inomhus överallt hela staden.
xoxo
Diamond Son, numera kallad Sjöodjuret!
walldorf
I fredags följde jag med på tävling i Walldorf, lite drygt 2 h körning från Neuler. Vi åkte klockan 05.30 och hade med oss sex hästar tre hopp och tre dressyr.
Dressyrhästarna- Si Senjor 5 årig hingst, Sergant Pepper 5 åring och Pauli 4 årig hingst.
Hopphästarna- Cleverman 5 årig hingst, Grand Cannyon 5 år och Casper 6 år
Samantha stannade hemma och tog hand om stallet och hästarna, så det va jag, Julia och Philipp som åkte.
Dagen var galen, det var hopp och dressyr samtidigt, hon red en dressyrhäst sen var det en och en halv timme till nästa dressyrstart, där i mellan skulle hon hoppa två stycken. Jag sprang fram och tillbaka med hästarna till lastbilen och skruvade brodd på hopphästarna, putsade på dressyrhästarna, longerade så de kunde bocka av sig lite. Galen dag. Det blev inte bättre av att j & ph inte var riktigt sams, plus att Si Senjor var ett monster, och förstörde bommen framför honom, så när jag tog ut Sergant Pepper var vi tvugna att ta ut honom också, 5 h före hans start. KUL
Han var ett monster hela dagen, skrek och visade verkligen att han var hingst. Så han fick jag och Ph turas om att hålla i, ( longera/gå runt med) i fem timmar. Jätteroligt.
Väl inne på banan fortsatte han att vara ett monster och va inte alls focuserad på Julia, utan på hästarna i en hage en bit bort. Men han är vacker, så han slutade tre i klassen av 25 st. trots en 6 a på ridbarheten. men med en total poäng på 7,5.
Si Senjor var den enda jag hann se, eftersom han var den sista för dagen. De andra hästarna gick sådär, Sergant Pepper va två i sin klass och han var väl den enda av dom som skötte sig tror jag. Hopphästarna hoppade inte jättebra. (Troligtvis trötta efter terrängen och kvällen på autobahn )
Men men bara att ta nya tag.
Lyckan för dagen var att komma tillbaka till stallet vid nio och Anna och Sam frågar om jag vill vara med och grilla och äta tårta. Det var nämligen Sams 25 års dag! Klart jag ville det.
Ju och Ph åkte så fort vi lastat ur hästarna, iväg med Leo som skulle betäcka ett sto som är helsyster till Casper och Grand Prix, och de va inte tbx förän vid 12.
Så vi hade en jättemysig grillkväll med världen finaste tårta. (Tackar Ikea för det), och behövde inte stanna istallet tills de var tillbaka utan kunde gå hem och sova i stället.
Igår åkte ju och ph med fyra dressyrhästar till samma ställe men jag stannade hemma med Sam och hade löshoppning med hästarna här hemma. Skönt. De var dock inte hemma förens halv elva, och då var vi tvugna upp till stallet igen hjälpa till att lasta ur alla hästar, och putsa sakerna som de skulle ha med idag, städa ur lastbilen, och fylla på nya hönät. Tjoho, hemma halv tolv igen.
Idag åkte hon bara med två dressyrhästar, Ludwig och Feenzauber. Men idag är min lediga dag så idag tänker inte jag sätta min fot i stallet. Sam är nämligen på minisemester mån-ons så då är jag ensam med alla hästarna på måndag, och med Ju tis ons. Det kommer bli lååååååånga dagar.
Saknar er där hemma!
Mobilkameran är grym på 100 m håll, det är ivarjefall Si Senjor
Si Senjor
Finaste tårtan med rosa glitter
Dressyrhästarna- Si Senjor 5 årig hingst, Sergant Pepper 5 åring och Pauli 4 årig hingst.
Hopphästarna- Cleverman 5 årig hingst, Grand Cannyon 5 år och Casper 6 år
Samantha stannade hemma och tog hand om stallet och hästarna, så det va jag, Julia och Philipp som åkte.
Dagen var galen, det var hopp och dressyr samtidigt, hon red en dressyrhäst sen var det en och en halv timme till nästa dressyrstart, där i mellan skulle hon hoppa två stycken. Jag sprang fram och tillbaka med hästarna till lastbilen och skruvade brodd på hopphästarna, putsade på dressyrhästarna, longerade så de kunde bocka av sig lite. Galen dag. Det blev inte bättre av att j & ph inte var riktigt sams, plus att Si Senjor var ett monster, och förstörde bommen framför honom, så när jag tog ut Sergant Pepper var vi tvugna att ta ut honom också, 5 h före hans start. KUL
Han var ett monster hela dagen, skrek och visade verkligen att han var hingst. Så han fick jag och Ph turas om att hålla i, ( longera/gå runt med) i fem timmar. Jätteroligt.
Väl inne på banan fortsatte han att vara ett monster och va inte alls focuserad på Julia, utan på hästarna i en hage en bit bort. Men han är vacker, så han slutade tre i klassen av 25 st. trots en 6 a på ridbarheten. men med en total poäng på 7,5.
Si Senjor var den enda jag hann se, eftersom han var den sista för dagen. De andra hästarna gick sådär, Sergant Pepper va två i sin klass och han var väl den enda av dom som skötte sig tror jag. Hopphästarna hoppade inte jättebra. (Troligtvis trötta efter terrängen och kvällen på autobahn )
Men men bara att ta nya tag.
Lyckan för dagen var att komma tillbaka till stallet vid nio och Anna och Sam frågar om jag vill vara med och grilla och äta tårta. Det var nämligen Sams 25 års dag! Klart jag ville det.
Ju och Ph åkte så fort vi lastat ur hästarna, iväg med Leo som skulle betäcka ett sto som är helsyster till Casper och Grand Prix, och de va inte tbx förän vid 12.
Så vi hade en jättemysig grillkväll med världen finaste tårta. (Tackar Ikea för det), och behövde inte stanna istallet tills de var tillbaka utan kunde gå hem och sova i stället.
Igår åkte ju och ph med fyra dressyrhästar till samma ställe men jag stannade hemma med Sam och hade löshoppning med hästarna här hemma. Skönt. De var dock inte hemma förens halv elva, och då var vi tvugna upp till stallet igen hjälpa till att lasta ur alla hästar, och putsa sakerna som de skulle ha med idag, städa ur lastbilen, och fylla på nya hönät. Tjoho, hemma halv tolv igen.
Idag åkte hon bara med två dressyrhästar, Ludwig och Feenzauber. Men idag är min lediga dag så idag tänker inte jag sätta min fot i stallet. Sam är nämligen på minisemester mån-ons så då är jag ensam med alla hästarna på måndag, och med Ju tis ons. Det kommer bli lååååååånga dagar.
Saknar er där hemma!
Mobilkameran är grym på 100 m håll, det är ivarjefall Si Senjor
Si Senjor
Finaste tårtan med rosa glitter
lite bilder
Sean fick ta emot rosetterna på prisutdelningen
Trötta men nöjda och duktiga hästar. Sean och Casper
Casper och Grand Prix leker med en punkterad rosaboll med prinsessor på.
soppa torsk på Autobahn
I onsdags var vi på fälttävlanstävling med Cleverman, Grand Cannyon, Casper och Sean i Urspring.
Det var unghästklasser med kval till BundesChampionatet.
Det var jag, Sam och Julia som åkte. Philipp stannade hemma.
Hästarna var lugna och snälla, och vi var nöjda och glad, för det var gott om tid mellan hästarna.
Det resulterade i att alla hästarna var placerade i sina starter. Hon gjorde se starter.
Casper vann sin klass på 8,5 , och Grand Cannyon var trea på 8,2. Grand Cannyon är redan kvalad eftersom han lyckades få 9,2 förragången han startade. För ett kval krävs 8,0.
Även lilla Sean lyckades med ett kval på 8,1.
Sean är den gosigaste han är så enkel med allt, även den mest lättridna i terrängen enligt Julia.
När vi skulle åka hem pratade Julia i telefon den första halvtimmen, så när var ute på autobahn tänkte jag, hoppas vi behöver tanka för jag vill köpa glass. Så kollade jag på diselmätaren, som nästan var i nere i botten. Så jag sa till Julia, du vet om att vi behöver tanka va. Sen ringde telefonen igen och så pratade hon i den och missade bensinmacken. Vilket resulterade i SOPPA TORSK på autobahn med en lastbil med trailer bakom med fyra hästar i. superbra. NEJ. Julia ringde ph men han kunde inte tänka sig att komma, hans förslag var att vi skulle gå till närmaste mack. Vilket vi kollade upp, en timmes promenad skulle det vara dit. Julia prövade att starta flera gånger, men vi var helt slut. Så där stod vi på Autobahn. Medans långtradarna dundrade förbi. Vi fick då ringa till en av hästägarna och fråga så snällt om de kunde komma och hjälpa oss. Klart kunde de det. Så de kom med disel efter att vi stått där 40 min ungefär. Treblondiner på autobahn var deras kommentar när de kom fram. Hästarna höll sig undertiden förvånadsvärt lugna. Men grejen var den att lastbilen startade inte även när den fått disel. För det hade kommit in luft i systemet, efter ju otaliga försök att starta den. Så hästägarna som har ett bygg/arkitekt företag var tvungen och ringa till en av deras lastbilschafförer så de kunde komma och bogsera oss därifrån med en metallstav i mellan lastbilarna. Men metallstaven befann sig på en annan ort så vi fick stå där och vänta i en timme. Hungriga som djur, i mörkret, på autobahn, utan mat eller vatten till hästarna eller oss. Vi fyllde upp hönäten med gräs som vi kunde plocka på andra sidan viltstängslet i mörkret. Herregud, aldrig mer säger jag. Efter att ha varit stillastående i 2,5 timme lyckades vi äntligen ta därifrån. Klockan halvtolv var vi tillbaka i stallet.
Det var unghästklasser med kval till BundesChampionatet.
Det var jag, Sam och Julia som åkte. Philipp stannade hemma.
Hästarna var lugna och snälla, och vi var nöjda och glad, för det var gott om tid mellan hästarna.
Det resulterade i att alla hästarna var placerade i sina starter. Hon gjorde se starter.
Casper vann sin klass på 8,5 , och Grand Cannyon var trea på 8,2. Grand Cannyon är redan kvalad eftersom han lyckades få 9,2 förragången han startade. För ett kval krävs 8,0.
Även lilla Sean lyckades med ett kval på 8,1.
Sean är den gosigaste han är så enkel med allt, även den mest lättridna i terrängen enligt Julia.
När vi skulle åka hem pratade Julia i telefon den första halvtimmen, så när var ute på autobahn tänkte jag, hoppas vi behöver tanka för jag vill köpa glass. Så kollade jag på diselmätaren, som nästan var i nere i botten. Så jag sa till Julia, du vet om att vi behöver tanka va. Sen ringde telefonen igen och så pratade hon i den och missade bensinmacken. Vilket resulterade i SOPPA TORSK på autobahn med en lastbil med trailer bakom med fyra hästar i. superbra. NEJ. Julia ringde ph men han kunde inte tänka sig att komma, hans förslag var att vi skulle gå till närmaste mack. Vilket vi kollade upp, en timmes promenad skulle det vara dit. Julia prövade att starta flera gånger, men vi var helt slut. Så där stod vi på Autobahn. Medans långtradarna dundrade förbi. Vi fick då ringa till en av hästägarna och fråga så snällt om de kunde komma och hjälpa oss. Klart kunde de det. Så de kom med disel efter att vi stått där 40 min ungefär. Treblondiner på autobahn var deras kommentar när de kom fram. Hästarna höll sig undertiden förvånadsvärt lugna. Men grejen var den att lastbilen startade inte även när den fått disel. För det hade kommit in luft i systemet, efter ju otaliga försök att starta den. Så hästägarna som har ett bygg/arkitekt företag var tvungen och ringa till en av deras lastbilschafförer så de kunde komma och bogsera oss därifrån med en metallstav i mellan lastbilarna. Men metallstaven befann sig på en annan ort så vi fick stå där och vänta i en timme. Hungriga som djur, i mörkret, på autobahn, utan mat eller vatten till hästarna eller oss. Vi fyllde upp hönäten med gräs som vi kunde plocka på andra sidan viltstängslet i mörkret. Herregud, aldrig mer säger jag. Efter att ha varit stillastående i 2,5 timme lyckades vi äntligen ta därifrån. Klockan halvtolv var vi tillbaka i stallet.
